Avgöranden

INLEDANDE KOMMENTAR. Domarna presenteras med senaste domen överst. Under uppbyggnadsskedet läggs de senaste domarna ut först, varvid äldre domar efterhand kommer att läggas ut. Det kan inte garanteras att uppbyggnaden strikt kommer ske i datumordning. Det kan därför finnas anledning att skumma igenom listan med jämna mellanrum.

Vi väljer att lägga ut alla domar från Miljööverdomstolen. Det är sen läsarens uppgift att själv avgöra hur relevant avgörandet är och vilken betydelse det ska anses ha.

Ni som vill söka efter något uppmanas att använda sökmotorn i er webbläsare.


Datum: 2010-07-01
Målnummer:
M 6520-09
Högsta instans:
MÖD
Första instans: Bygg-, miljö-, och hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun.
Typ av anläggning: Slamavskiljare med markinfiltration för BDT-vatten
Saken: Tillstånd
Lagrum: 16 kap. 2§ MB. 
Sökord: Tidsbegränsat tillstånd, BDT

Bakgrund
Efter ansökan om tillstånd till anläggningen, beviljades detta men med en tidsbegränsning enligt 16 kap. 2§ till tio år. Sökanden överklagade och yrkade att tidsbegränsningens skulle tas bort. Länsstyrelsen biföll överklagandet, varvid nämnden överklagade till miljödomstol. Domstolen gick på Nämndens linje. Sökanden överklagade till MÖD.


Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
 Den intressanta frågan är hur 16 kap. 2§ MB vad avser tidsbegränsade tillstånd ska tolkas. 

Kommunen hade anfört att det fanns skäl för att tidsbegränsa avloppet, ” Nämnden är av den uppfattningen att klara behov finns för att tidsbegränsa rubricerat tillstånd med hänsyn till att en enskild avloppsanläggning måste ses i ett större sammanhang med en bedömning av hela områdets påverkan på grund-, och ytvatten.”  Nämnden hänvisade dels till de 15000 avlopp som finns i Värmdö kommun, dels i sammanhanget av 80 000 avlopp i hela regionen.

 MÖD skriver i domskälen bl.a. följande: Först redogör man för vad lagtext och förarbeten säger, bl.a. att ”Tidsbegränsade tillstånd bör användas när det finns behov av det. Det bör framför allt gälla stora verksamheter som har en kraftig miljöpåverkan.”  Sedan anför MÖD:  ”Av utredningen i målet framgår att anläggningen är avsedd för ett enfamiljshushåll och att tillståndet har villkorats av att en ur miljösynpunkt lämplig avloppslösning ska utföras. Några starka skäl som talar för  en tidsbegränsning föreligger därför inte. Sammantaget finner Miljööverdomstolen att det saknas behov av att tidsbegränsa tillståndet.”

Kort kommentar:

För att kunna tidsbegränsa ett tillstånd krävs, i vart fall när det gäller BDT-avlopp från en enfamiljsfastighet, starkare omständigheter än att hänvisa till hela kommunens miljöproblem eller hela regionens miljöproblem. Domen utesluter således inte tidsbegränsning av tillstånd till enskilda avlopp, men domstolen visar att det måste föreligga starka skäl i det enskilda fallet.

  Hänvisning till andra avgöranden
RÅ_1989_not_385.
Rå 1994 ref. 59.
MÖD M 3553-05 (MÖD 2006:27)
MÖD M 2219-08


 

Datum: 2010-03-12
Målnummer: M 5369-09
Högsta instans: MÖD
Första instans: Nämnden för myndighetsutövning i Alvesta kommun
Typ av anläggning: Stenkista utbytt mot infiltration.
Saken: Miljösanktionsavgift
Lagrum: 30 kap. MB samt 13§ FMH. 
Sökord: Miljösanktionsavgift, Tillståndsplikt

Bakgrund
NN bytte ut en stenkista mot en infiltrationsbädd samt ändrade lokaliseringen för utsläppet med cirka 10 meter från det ursprungliga direktutsläppet, utan att invänta tillstånd.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Hänvisning till andra avgörand

MÖD:S domskäl återges här i sin hehet: "Frågan i målet är om de åtgärder som K.A.  har vidtagit, är av sådant slag att de är tillståndspliktiga enligt 13§ FMH. Enligt punkt 1 i denna bestämmelse krävs tillstånd för att inrätta en avloppsanordning som en eller flera vattentoaletter ska anslutas till. K.A. har ändrat sin befintliga avloppsanläggning både vad gäller reningsmetod och utsläppspunkt. Eftersom ändringarna avser de viktigate funktionerna vid inrättandet av en avloppsanordning är enligt Miljööverdomstolens mening K.A:s åtgärd att jämställa med en ny anläggning. Detta överenstämmer också med det Naturvårdsverket angett i de allmänna råden till 13§ FMH.

K.A. har således vidtagit en tillståndspliktig åtgärd utan att först söka tillstånd och miljösanktionsavgift ska därför påföras enligt nämndens beslut. Miljödomstolens dom ska därför upphävas och nämndens beslut fastställas."


Datum: 2009-10-27
Målnummer:
M 9886-08 (MÖD 2009:23)
Högsta instans:
MÖD
Första instans: Miljö- och byggnadsnämnden i Ljungby kommun.
Typ av anläggning: Minireningsverk med infiltration.
Saken: Tillsyn.
Lagrum: 16 kap. 2§ MB. 
Sökord: Klagorätt. Nämndens rätt att överklaga.

Bakgrund
Kommunen hade lämnat ett klagomål från grannarna utan åtgärd.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Hänvisning till andra avgöranden

Citerat ur domen: I förevarande fall har nämnden beslutat att inte ingripa mot en viss avloppsanläggning. Länsstyrelsen har därefter upphävt nämndens beslut och förbjudit viss användning av avloppsanläggningen. I fråga om nämndens rätt att överklaga är situationen enligt Miljööverdomstolens bedömning jämförbar med att länsstyrelsen upphävt och ändrat ett av nämnden meddelat gynnande beslut. Länsstyrelsens beslut har inte gått emot de allmänna intressen som nämnden har att företräda. Nämnden hade därför inte rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Det kan tilläggas att förvaltningsprocesslagen inte tillämpas vid länsstyrelsens handläggning och nämnden har därför inte någon klagorätt till följd av den ovan nämnda regeln i 7 a § i denna lag. Det finns inte heller någon annan särskild föreskrift som ger nämnden rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.

Miljödomstolen borde alltså ha avvisat nämndens överklagande i stället för att ta upp det till prövning. Det fel som förekommit i rättegången vid miljödomstolen bör rättas genom att Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens avgörande och avvisar nämndens överklagande. Till följd härav står länsstyrelsens beslut fast


Datum: 2009-10-27
Målnummer: M 1032-09
Högsta instans:
MÖD
Första instans: Myndighetsnämnden för miljö och bygg i Tomelilla kommun.
Saken: Tillsyn.
Lagrum: 26 kap. 14§ MB. Viteslagen.
Sökord:Utdömande av vite.

Bakgrund
Nämnden ansökte om utdömande av vite och yrkade att PGN skulle förpliktas att betala ett förelagt vite om 20 000 kr samt anförde bl.a. följande. Kommunen som den 12 maj 2003 inventerat avloppet på fastigheten X konstaterade att avloppet inte uppfyller dagens krav på rening. Fastighetsägaren förelades den 5 december 2006 vid vite att, senast sex månader efter delgivet beslut, vidta sådana åtgärder att allt spillvatten genomgår längre gående rening än slamavskiljning samt inrätta en avloppsanläggning med reningsresultat minst motsvarande den reduktion av föroreningar som anges i Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållspillvatten.


Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD skriver: MÖD konstaterar inledningsvis att myndighetsnämndens vitesföreläggande den 5 december 2006, som delgavs med PGN den 30 januari 2007, är lagligen grundat, klart och tydligt till form och innehåll och riktat till rätt adressat. Av handlingarna framgår att myndighetsnämnden, då någon ansökan om tillstånd inte inkom, försökte komma i kontakt med PGN för att utröna om de förelagda åtgärderna avseende avlopps-anläggningen vidtagits. Vidare framgårav myndighets-nämndens sammanträdes-protokoll från den 9 september 2008 att nämndföreträdare vid besök på platsen den 21 augusti 2008 konstaterat att några åtgärder inte hade vidtagits på ifrågavarande va-anläggning. Mot bakgrund härav anser MÖD det vara visat att föreläggandet inte har efterföljts. Av utredningen i målet har inte framkommit att PGN saknat faktisk eller rättslig möjlighet att iaktta vitesföreläggandet. Inte heller har det fram- kommit att vitesbeloppetär oskäligt högt eller att det i övrigt föreligger särskilda skäl för jämkning. MÖD finner således att myndighetsnämndensöverklagande ska bifallas.


Datum: 2009-09-24
Målnummer:
M 7681-08
Högsta instans:
MÖD
Första instans: Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun.
Typ av anläggning: Slamavskiljare med efterföljande infiltration för BDT-avlopp. Förmultningstoalett. Sluten tank 3kbm.
Saken: Tillsyn. Tillstånd i efterhand.
Lagrum: 2 kap. 1, 3 samt 7§, 9 kap. 7§, 29 kap. 9 och 14§  MB.
Sökord: Tillstånd i efterhand. Bevisbörda. Principen om att se till utvecklingen i ett större sammanhang och på sikt...

Bakgrund
Nämnden, som förelade adressaten vid vite att montera bort WC främst m.h.t. risk för saltvatteninträngning i grundvatten, beslutade att skriva in beslutet i fastighetsregistret samt förelade om att befintligt BDT-avlopp skulle förbättras så att gråvatten kunde kopplas dit.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD skriver i motiveringen: "MÖD ställer sig inledningsvis bakom de allmänna principer som framhållits i målet och som generellt bör gälla vid tillståndsprövning av avloppsanläggningar med den restriktiva bedömning som risker med ökat vattenuttag och försämrad vattenkvalitet kan medföra. Vid en prövning av tillåtligheten av den nu aktuella anläggningen finner MÖD att den i målet åberopade utredningen av Bergab visar att risken för saltvatteninträngning i grundvattnet inom relefant område i det närmaste är försumbar. Vid sådana förhållanden och då några miljömässiga risker i övrigt inte föreligger saknas det skäl att inte tillåta installation av den sökta anläggningen. "

 
Hänvisning till andra avgöranden
RÅ_1989_not_385.
Rå 1994 ref. 59.
MÖD M 3553-05 (MÖD 2006:27)
MÖD M 2219-08
MÖD M 6520-09

 


 

Datum: 2009-02-27
Målnummer: M 2219-08
Högsta instans: Miljödomstolen Vänersborg. Överklagat?
Första instans: Miljöskyddsnämnden i Alingsås kommun.
Typ av anläggning: Minireningsverk för BDT samt klosettvatten.
Saken: Tillstånd.
Lagrum: 2 kap. 1, 3§ MB.
Sökord: Förhållandet med vattentjänstlagen berörs kort. Översiktsplan. Miljömålet ingen övergödning. Principen om att se till utvecklingen i ett större sammanhang och på sikt

Bakgrund
Nämnden avslog ansökan om tillstånd.


Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning

Miljödomstolen menade att risken för eventuella olägenheter för människors hälsa eller miljön i målet var så obetydliga att ansökan skulle godtas.
 

Hänvisning till andra avgöranden
MÖD M 9983-04.

 


 

Datum: 2008-12-22
Målnummer: M 747-08 (MÖD 2008:39)
Högsta instans:
MÖD
Första instans: Nämnden för miljö- och hälsoskydd i Kungsbacka kommun.
Typ av anläggning: Två slutna tankar om 10 kbm vardera.
Saken: Tillstånd.
Lagrum: 2 kap. 1, 3§, 16 kap. 2§. MB.
Sökord:Omvandlingsområde. Tidsbegränsat tillstånd. Invänta kommunlt VA?

Bakgrund
Den kommunala nämnden avslog ansökan om sluten tank.


Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD skriver i domskälen: "Såsom tidigare instanser konstaterat är en avloppsanläggning med sluten tank en lösning som inte kan anses långsiktigt hållbar. I avvaktan på en anslutning till det kommunala avloppsnätet kan det ibland finnas skäl att ge ett tidsbegränsat tillstånd till sluten tank.

I detta fall ska den tilltänkta avloppsanläggningen användas för en planerad nybyggnation. Det talar mot att ge ett tidsbegränsat tillstånd. Därtill kommer att nybyggnation med vattentoalett utan anslutning till det kommunala VA-nätet kommer att kräva ett uttag ur den redan hårt belastade grundvattentillgången, vilket, som nämnden påtalat, riskerar att leda till ökade sanitära olägenheter i området. Mot denna bakgrund kan det inte anses oskäligt att klaganden får invänta den planerade kommunala va-anläggningen."

Nämndes beslut att avslå ansökan till sluten tank bifölls av MÖD.

Övrigt
Länsstyrelsen hade förelagt kommunen om inrättande av allmänt va-område.
Invänta ett kommande verksamhetsområde enligt vattentjänstlagen?
Yttrande från Sveriges kommuner och landsting.

 


 

Datum:   2008-12-09
Målnummer:   M 2723-08
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Byggnads-, och miljönämnden i Gävle.
Typ av anläggning:  Slutentank på 3 kbm för WC-vatten samt en trekammarbrunn på 2 kbm  + efterföljane förstärkt infiltration på 30 kvm för BDT-vatten.
Saken:  Tillstånd.
Lagrum: 2 kap. 3, 6 och 7§ samt 9 kap. 7§ MB.
Sökord: Lokalisering

Bakgrund 
Grannar överklagade beviljat tillstånd vad avser utsläpp av BDT-vatten.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Grannar hävdade att avloppet placerats ovanför en vattenåder.
MÖD avslår grannarnas överklaganden.


Datum:   2008-06-18
Målnummer:   M 5230-07
Högsta instans: MÖD
Första instans:  Miljö- och Byggnadsnämnden i Orust
Typ av anläggning:   WC + minireningsverk Uponor Upoclean 5 pe. Det renade avsloppsvattnet ska ledas direkt till tomtmark. Fritidshus.
Saken:  Tillstånd. 
Lagrum: 2 kap. 3, 6 och 7§ samt 9 kap. 7§ MB.
Sökord: Nationella miljömål. Minireningsverk. Serviceavtal. Individuell bedömning.

Bakgrund
Den kommunala nämnden avslog ansökan. 

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning

MÖD:s motivering i sin helhet lyder: "Ett alltför kraftigt utnyttjande av grundvattentillgången i ett havsnära område som detta riskerar att leda till att grundvattnet förorenas av inträngande saltvatten och avloppsvatten med mikroorganismer från kringliggande avloppsanläggningar. Havet utanför västkusten omfattas av det av riksdagen fastställda miljömålet "Ingen övergödning". Det är därför angeläget att belastningen av kväve och fosfor minskar där. Även närhet till vattentäkter bör givetvis alltid beaktas. Med hänsyn härtill kan en avloppslösning motsvarande den nu aktuella inte generellt sett anses godtagbar utan en prövning måste göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet.

Det i målet aktuella minireningsverket är av modell Upoclean och har testats i Stockholm Vattens projekt Bra Små Avlopp. Behandling av avloppsvattnet görs satsvis. Det finns inga mekaniska pumpar eller rörliga delar under marknivå. Verket har visat sig ha en god reningseffekt med avseende på organiskt material (> 90 %), fosfor (> 90 %), kväve (> 50 %) och bakterier. Genom den infiltrationsanläggning som anlagts på fastigheten och de jordmassor som tillförts nedströms infiltrationsanläggningen förbättras reningen ytterligare. För det fall anläggningen inte används kontinuerligt har verket en bakspolningsmekanism som hämtar slam från en kammare och för över detta till den kammare där den biologiska processen sker. På så sätt hålls reningen igång även under tid då avloppsvatten inte tillförs verket. Dessutom finns serviceavtal och larmfunktion i form av indikeringslampa. Även slamtömning kommer att ske. Med hänsyn härtill bedömer Miljööverdomstolen att anläggningen som sådan i detta fall har förutsättningar att ge en god rening av avloppsvattnet.

Det förhållandet att anläggningen i sig ger en bra rening behöver dock inte innebära att den ska tillåtas på en viss fastighet, bland annat med hänsyn till risk för förorening av recipient. Vid synen på  fastigheten iakttogs att ytvatten från den aktuella fastigheten sipprade över bergskanten och ner mot stranden. Med hänsyn till att en del av ytvattnet från fastigheten kommer att nå havet bör extra försiktighet iakttas innan en avloppsanläggning godtas på fastigheten. Minireningsverket är närbeläget huset på fastigheten. I anslutning till verket i västlig riktning ligger den gräsbevuxna infiltrationsanläggningen och sedan följer en jordutfylld gräsyta. Därefter sluttar marken ned mot en ljunghed och slutligen är det berg i dagen, varifrån ytvattnet faller ned mot stranden.

I förevarande mål har [sökanden] innan avloppsanläggningen inrättades haft underhandskontakt med en företrädare för kommunen för att efterhöra en tänkbar lösning på avloppsfrågan. Någon formell ansökan till kommunen hade vid den tidpunkten inte ingetts, men [sökanden] synes ha bibringats den uppfattningen att ett minireningsverk av den aktuella typen kunde användas istället för den annars vanligt förekommande lösningen i kommunen med sluten tank. Det förhållandet att [sökanden], trots större kostnad än för sluten tank, satsade på minireningsverket efter rekommendation av en företrädare för kommunen, bör även vägas in vid bedömningen i nu aktuell fall. [sökanden] har inte anslutit WC-avloppet till minireningsverket.

Sammantaget bedömer Miljööverdomstolen att avloppsvattnet, efter dess passage genom reningsanläggningen, infiltrationsanläggningen och jordmaterial, inte kommer att medföra någon skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön i någon nämnvärd grad. Någon risk för påverkan på några vattentäkter bedöms inte heller föreligga. Detta i kombination med de skötselåtgärder som fastighetsägaren åtagit sig och de av miljödomstolen föreskrivna villkoren bidrar till att risken för påverkan på recipienten bedöms bli försumbar. Överklagandet ska därför avslås och miljödomstolens domslut stå fast.
 

Kommentarer

En anläggning måste alltid prövas i förhållande till de situationer som råder på platsen, oavsett om den är testad som OK generellt sett. 
Av betydelse för utgången var bl.a. att en kommunaltjänsteman vid samtal hade sagt att det valda reningsverket kunde vara OK.
Anläggningen hade testats i projektet Bra Små Avlopp.
Det var av betydelse att det fanns ett serviceavtal gällande minireningsverket.


Datum: 2008-06-11
Målnummer: M 9327-06
Högsta instans: MÖD
Första instans: Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun
Typ av anläggning: Infiltration för BDT. Dubbelspolande urinsseparerande toalett med fekalievatten, Aquantron.+ UV-ljus. UPONORS infiltrationssystem.
Saken: Tillstånd. 
Lagrum: 2 kap. 2, 3, 7§ samt 9 kap. 7§ MB.
Sökord: Urinseparering. Grundvattentäkt. Utredningsskyldighet. Minireningsverk.

Bakgrund
Den kommunala nämnden avslog ansökan.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD går på kommunens linje och avslår ansökan. Domstolens motivering lyder i sin helhet: "Miljööverdomstolen har vid syn på platsen konstaterat att närmaste vattentäkt, som betjänar fastigheterna R 5:28 och R 5:29, ligger i nivå med infiltrationsanläggningen och endast cirka 35 meter från denna. Utredning saknas om grundvattnets strömriktning samt bergets lokala sprickighet på fastigheterna.

Den befintliga infiltrationsanläggningen är endast dimensionerad för om händertagande av bad-, disk- och tvättvatten. Om även fekalievatten ska ledas till infiltrationsanläggningen bedömer Miljööverdomstolen i likhet med kommunen att risk finns för förorening av vattentäkten. Med hänsyn härtill ska kommunens talan bifallas och miljödomstolens dom upphävas.

Kommentarer
Yttranden från SGU och från Socialstyrelsen.
Länsstyrelsen diskuterar för- och nackdelar med aquatronlösningen, dess teknik, UV-filters möjligheter att fungera och vad som kan ske vid strömavbrott.


Datum:   2008-05-06
Målnummer:   M 304-08 (MÖD 2008:12)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Myndighetsnämnden i Ystad.
Typ av anläggning:   WC och BDT vatten.
Saken:  Tillsyn. Utdömande av vite.
Lagrum: 26 kap. 14 § MB. Viteslagen.
Sökord: Vite. Jämkning.

Bakgrund
Den kommunala nämnden hade vid vite förbjudit en privatperson att från ett visst datum släppa ut avloppsvatten från fastigheten. Nämnden ansökte om utdömande av vitet.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Åtgärderna var inte vidtagna vid tidsfristens utgång, men då adressatens entreprenör hade svårt att hinna med arbetet och då den överskridna tiden var förhållandevis kort ( ca 14 dagar) jämkades vitet från 40 000 kr till 10 000 kr.


Datum:   2008-03-20
Målnummer:   M 8796-07
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljönämnden Ekerö.
Typ av anläggning:   Hushållsavlopp för WC och BDT, vilket leds till en trekammarbrunn och därefter i ledning över fastigheten X till ett utfallsdike mot Mälaren.
Saken:  Tillsyn.
Lagrum: 2 kap. 7§ MB.
Sökord: Skälighetsbedömning.

Bakgrund
Nämnden hade förelagt X om att före ett visst datum upphöra med utsläpp från befintlig anläggning (med tillstånd från 1961).
Medan nämnden ville flytta fram tidpunkten för då ett föreläggande skulle vara uppfyllt, ville fastighetsägaren att föreläggandet skulle upphävas. Frågan var om det kunde anses skäligt enligt 2 kap. 7§ MB att tvingas anlägga en ny enskild avloppsanläggning då möjlighet till installation av kommunal va-anslutning skulle bli möjlig inom en relativt kort tidsrymd. Avloppsvattnet rann ut fritt i marken, och avloppsvatten trängde upp ur markytan. Miljökontoret bedömde dock inte frågan som akut.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD menade att det var skäligt att förbjuda utsläppen snarast och att därigenom framtvinga ett enskilt avlopp. MÖD flyttade dock fram tidpunkten något, bl.a. mot bakgund av att det varken fanns beslutad detaljplan eller beslut om inrättande av verksamhetsområde för allmän va-anläggning.


Datum:   2007-12-10
Målnummer:   M 9446-05
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Norrtälje.
Typ av anläggning:   Slamavskiljare, förstärkt infiltration
Saken: Tillstånd.
Lagrum: 2 kap. 6§ MB, 13 § FMH.
Sökord: Omgivningspåverkan. Lokalisering.

Bakgrund
Beviljat tillstånd överklagades av grannar 

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Grannar överklagade tillståndet och hävdade att det fanns risk för markavrinning mot deras vattentäkt. MÖD avslog överklagandet.


Datum:   2006-12-29
Målnummer:   M 169-06
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Karlskrona.
Typ av anläggning:   Infiltration
Saken:  Tillsyn.
Lagrum: 2 kap. 1, 3 och 7 § , 9 kap. 7§ MB, 12 § FMH.
Sökord: Utformning av föreläggande.

Bakgrund
Den kommunala nämnden meddelade ett föreläggande om att inkomma med tillståndsansökan, där nämnden preciserade lokalisering och utförande.
Kan Nämnden förelägga en fastighetsägare att inkomma med en ansökan?

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD: "Det går inte att utläsa av nämndens beslut vilka överväganden som legat till grund för valet av teknisk lösning. En slamavskiljare och markbädd utgör typiskt sett en fullgod enskild anläggning. Det går emellertid inte att utesluta att en godtagbar rening kan uppnås för avloppsvattnet med andra metoder än de förelagda. Föreläggandet bör därför inte gälla skyldighet att inrätta en viss typ av avloppsanläggning utan ett förbud mot utsläpp av avloppsvatten som inte genomgått av nämnden godkänd rening. NN ges därmed tillfälle att själv hitta lösningar och, om så krävs, att ansöka om tillstpnd eller anmäla åtgärder."

 


Datum: 2006-12-15
Målnummer:   M 4335-05 (MÖD 2006:11)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden Tanum.
Typ av anläggning:   alt. 1: dubbelspolande urinseparerande toalett samt infiltrationsanläggning för fekalie-, bad-, disk- och tvättavlopp. Ansökan omfattade lokalisering enligt alternativ A i första hand och B i andra hand. alt 2: enkelspolande urinseparerande toalett samt infiltrationsanläggning för bad-, disk- och tvättavlopp. Ansökan omfattade lokalisering enligt alternativ A i första hand och alternativ B i andrahand.
Saken:  Tillstånd.
Lagrum: 1 kap. 1§, 2 kap. 1, 3, 7§ MB.
Sökord:Bevisbördans placering. Hur långt sträcker sig bevisbördan, skäligheten. Kunskapskravet. När kan en geohydrologisk undersökning krävas?

Bakgrund
Den kommunala nämnden avslog ansökan om tillstånd bl.a. med hänvisning till att kunskapskravet inte var uppfyllt.



Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD:s domskäl i sin helhet: Nämnden har som skäl för att ansökan skall avslås hänvisat till kunskapskravet i 2 kap. 2 § och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. 3 § miljöbalken.

Som nämnden har anfört är det NN som har att visa att mark- och vattenförhållandena i området är sådana att infiltrationsanläggningen kan tillåtas utan risk för förorening av vattentäkten.

Hänsynsreglerna skall dock enligt 2 kap. 7 § miljöbalken tillämpas så att inte orimliga krav ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till den effekt skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten
kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder. Samma avvägning skall göras för kunskapskravet. Avvägningen måste ske utifrån förhållandena i det särskilda fallet.

I detta fall har nämnden ansett att en geohydrologisk eller liknande utredning bör utföras. Nämnden har dock inte pekat på något faktiskt förhållande som ger anledning att befara att vattentäkten kan komma att förorenas. Nämnden har således inte gjort gällande t.ex. att berggrunden i området uppvisar sprickor, att det finns särskild anledning att misstänka sprickor eller att det förekommit problem med enskilda infiltrationsanläggningar på grund av sprickbildning i området.

Det är ostridigt i målet att infiltrationsplatsen ligger nedströms vattentäkten och med berg i dagen mellan infiltrationsplatsen och vattentäkten. Det NN har anfört om grundvattenströmmarna har inte bemötts av nämnden. Från nämndens sida har inte åberopats annat än att det kan finnas sprickor i berget. Miljödomstolen har varit på plats och hållit syn och därvid funnit att ansökan bör kunna bifallas. Uppenbar ligen har varken nämnden eller miljödomstolen okulärt iakttagit sprickor i den bergsformation som går i dagen. Genom att det inte framkommit några varningstecken när det gäller berggrunden i det aktuella området framstår risken för att infiltrations anläggningen skulle komma att påverka vattentäkten så liten att det inte är rimligt att kräva en kostsam utredning om eventuell
sprickbildning i berggrunden. Överklagandet skall därför avslås.


Kommentarer
En ledamot i MÖD var skiljaktig
 


Datum:   2006-11-09
Målnummer:   9983-04
Högsta instans:  MÖD (MÖD 2006:53). Den s.k. Harö-domen.
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Värmdö.
Typ av anläggning:   Minireningsverk (Biovac) med efterföljande infiltration.
Saken:  Tillstånd.
Lagrum: 1 kap. 1§, 2 kap. 3 och 7§, 9 kap. 7§ MB samt 13 § FMH.
Sökord: Hållbar utveckling. Nationella miljömål. Regionala miljömål. Lokala miljömål. Tillstånd i efterhand. Betydelsen av utvecklingen i ett större sammanhang.

Bakgrund
Fastighetsägaren hade anlagt ett avlopp utan tillstånd för ett fritidshus på en ö i Värmdö skärgård. Detta förbjöds, och fastightsägaren sökte senare om tillstånd till anläggningen. Ansökan avslogs av nämnden, och fastighetsägaren överklagade.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Vi väljer att lägga ut MÖD:s motivering i sin helhet. MÖD anför i sina domskäl:

"Enligt 13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd krävs tillstånd för att inrätta avloppsanordningar till vilka vattentoaletter skall anslutas. Vid tillståndsprövningen skall tillämpas den särskilda tillståndsregeln i 9 kap. 7 § men också - som vid all verksamhet som omfattas av miljöbalken - de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Tillämpningen av dessa bestämmelser skall ske mot bakgrund av den övergripande bestämmelsen i 1 kap. 1 § miljöbalken om balkens mål och tillämpning. Den regeln syftar till att främja en hållbar utveckling och den konkretiseras i bl.a. 1 kap. 1 § andra stycket 1. där det sägs att miljöbalken skall tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter.

Mellan hänsynsreglerna och reglerna om balkens mål och tillämpning råder ett samspel (se prop. 2000/01:130 s. 219). Det innebär enligt Miljööverdomstolen att tillämpningen av hänsynsreglerna skall ske mot bakgrund av den övergripande målbestämmelsen - hållbar utveckling - och vid den tillämpningen skall vägledning hämtas från bl.a. de miljömål som Riksdagen har fastställt. Ett av dessa miljömål är Ingen övergödning som innebär att utsläppen av fosfor och kväve från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten skall minskas (se prop. 1997/98:45 s. 8, prop. 2000/01:130 s. 79 - 89 och prop.2004/05:150 s. 90 - 103). Detta övergripande mål har sedan brutits ned i regionala och kommunala mål.

En bestämmelse av stor vikt vid all tillståndsprövning är bestämmelsen i 2 kap. 3 § miljöbalken som anger att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall iaktta de skyddsåtgärder som behövs för att motverka skador eller olägenheter för människors hälsa och miljön. Ofta tar tillståndprövningen av en åtgärd som den nu aktuella sin utgångspunkt i denna bestämmelse och 9 kap. 7 § miljöbalken som till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen i 2 kap. 3 § miljöbalken första stycket första meningen. I detta fall finns det emellertid anledning, med den mer principiella inställning som kommunen redovisat, att utgå från de övergripande bestämmelserna och några allmänna rättsprinciper.

Den övergripande fråga som Miljööverdomstolen sålunda har att pröva är huruvida ett tillstånd till den aktuella avloppsanläggningen är förenligt med kraven på hållbar utveckling och det nyss angivna miljömålet.

En viktig utgångspunkt vid prövningen är att PÅW inte skall ha någon fördel av att han byggt anläggningen utan tillstånd. Miljööverdomstolen skall således bortse från anläggningens existens.

Ytterligare en viktig utgångspunkt är principen om att lika fall skall behandlas lika, vilken princip i detta mål innebär att prövningen måste ske med beaktande av vad som kan bli följden av en generell tillståndsgivning till vattentoalett som kopplas till minireningsverk på fastigheter belägna i skärgårdsområden av det slag som här är aktuellt med utsläpp till Östersjön (jfr. RÅ 1994 ref. 59).

Det går naturligtvis inte att med någon större grad av säkerhet bedöma hur många fastigheter som på några decenniers sikt skulle få tillstånd till att installera vattentoalett, om PÅW nu får tillstånd. Om man tar hänsyn till alla svenska skärgårdsområden i Östersjön torde det enligt Miljööverdomstolen kunna röra sig om ett mycket stort antal fastigheter med liknande förhållanden som råder på PÅW:s fastighet. Det är de tänkta sammanlagda utsläppen från dessa fastigheter som skall ligga till grund för bedömningen i förevarande mål.

Av den utredning som nämnden åberopat framgår att många mindre reningsverk av typ Biovac inte klarar de halter som gällt för utsläpp av fosfor. Utsläppshalterna har ofta visat sig vara väsentligt högre. Som exempel på orsaker till detta resultat har angivits dålig skötsel av anläggningen, ojämn belastning och felinställd kemikaliedosering. Vidare framgår vad gäller kväve att man i små reningsverk inte har högre reningsgrad än 50%.

Miljööverdomstolen anser att det reningsverk som här är aktuellt och som endast är avsett för några fastigheter är mindre väl lämpat som avloppslösning i fråga om fritidsfastigheter, eftersom verken kräver för att fungera effektivt bl.a. visst tekniskt kunnande hos ägaren, god tillsyn och jämn belastning över tiden. Detta gäller särskilt på skärgårdsöar i Östersjön där förutsättningar för markinfiltration sällan är särskilt goda. Lösningen är enligt Miljööverdomstolen inte tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredsställande reduktion av närsalter.

Att lämna tillstånd till att på PÅW:s fastighet installera vattentoalett är med hänvisning till vad nu har anförts inte förenligt med miljöbalkens mål att främja en hållbar utveckling. Det skulle vidare försvåra möjligheten att nå det nationella miljömålet Ingen övergödning. Den valda lösningen kan mot bakgrund av vad nu sagts inte heller anses motsvara kraven enligt 2 kap. 3 § och 9 kap. 7 § miljöbalken. I stället bör lösningen på toalettfrågan i enlighet med miljöbalkens krav på försiktighetsmått och det lokala miljömålet Kretsloppsanpassa avloppslösningar bestå av någon form av torrtoalett.

Nämndens överklagande skall således bifallas. Det bör ske på så sätt att miljödomstolens dom upphävs samtidigt som Miljööverdomstolen fastställer den del av nämndens beslut den 11 september 2001, nr 88, varigenom PÅW:s ansökan om installation av vattenspolande toalett avslagits.

Kommentarer
Många intressanta frågor!
En ledamot i MÖD var skiljaktlig

Hänvisning till andra avgöranden
RÅ_1989_not_385.
Rå 1994 ref. 59.
MÖD M 3553-05 (MÖD 2006:27)
MÖD M 2219-08
M 7681-08
MÖD M 6520-09


Datum:   2006-05-22
Målnummer:   M 3553-05 MÖD 2006:27
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö-, och byggnämnden i Härjedalens kommun
Typ av anläggning:   Sluten tank
Saken:  Ansökan om tillstånd till enskild avloppsanläggning.
Sökord: Sluten tank, Bedömning i ett större sammanhang

Bakgrund
NN hade ansökt om installation av en sluten tank för en fritidsfastighet inom ett fritidsområde i fjällvärlden. Kommunen avslog ansökan. I området  har det endast funnits gemensamma enkla vattenkranar och avloppet varit enkla i motsvarande grad. Skulle men tillåta WC (med sluten tank) fanns risk för att alla vill ha det med efterföljande stor vattenanvändning. Kommunen menade att det inte skulle vara rimligt  transportera avloppslam från minst hundra stugor, 7 mil från ett område som består av fritidshus för att öka bekvämligheten några veckor per år.  Den sammanlagda mängden avloppsvatten från dessa uppskattades till 300 kbm.


Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning

MÖD:s motivering
"Såsom Regeringsrätten uttalat i rättsfallet RÅ 1994 ref. 59 bör vid prövning av en ansökan om installation av vattentoalett - om inte särskilda omständigheter i det enskilda fallet föranleder annat - förhållandena inom det större område, i vilket den aktuella fastigheten naturligt ingår, läggas till grund. Av betydelse är bl.a. vad som framgår av gällande planer för området. Bedömningen får göras med beaktande av vad som kan bli följden på sikt av en generell tillståndsgivning av ifrågavarande slag för fastigheter inom området.

Vad som framkommit i förevarande mål ger inte anledning till antagande att det föreligger någon sådan särskild omständighet som bör föranleda att MRs ansökan inte skall bedömas utifrån de nyss angivna allmänna principerna. Tillståndsprövningen kan således inte såsom miljödomstolen funnit göras enbart med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet, såsom de specifika förhållanden som råder på den fastighet som avses med ansökan och anläggningens tekniska utformning. Även om gällande planer för Slagavallens fritidshusområde inte lägger hinder i vägen för installation av vattentoalett måste enligt Miljööverdomstolen stor betydelse tillmätas den uppfattning kommunen har i dessa frågor. Enligt kommunen skulle avloppsvatten från slutna tankar behöva fraktas sju mil till en behandlingsanläggning i Sveg. En sådan avloppslösning kan såsom Naturvårdsverket påpekat inte anses miljömässigt långsiktigt hållbar.

En miljöanpassad avloppslösning för Slagavallens fritidshusområde torde som Naturvårdsverket uttalat kräva en större samordnad gemensam avloppsanläggning. I avbidan på att en sådan anläggning skall komma till stånd bör fastighetsägarna inom området använda mer miljöanpassade avloppslösningar än vattentoalett med sluten tank.

På grund av vad som nu har anförts skall kommunens talan bifallas och MRs ansökan avslås."

Hänvisning till andra avgöranden
RÅ_1989_not_385.
Rå 1994 ref. 59.
MÖD M 2219-08
M 7681-08
MÖD M 6520-09


 

Datum:   2005-09-23
Målnummer:   M 3049-04
Högsta instans:  Miljödomstolen Vänersborg
Första instans:  Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg.
Typ av anläggning:   Plasthink för köksavlopp som sedan dräneras i marken. Fritidshus.
Saken:  Tillsyn. Föreläggande om installation av viss anläggning.
Lagrum: 2 kap. 3 och 7§§ MB.
Sökord: Köksavlopp. Fritidshus. Skälighetsbedömning.

Bakgrund
Fritidsfastighet om 35 kvm. I köket finns vattenledning och diskbänk, vatten från en grävd brunn.  Vid inspektion befanns avloppet bestå av en 10-12 liters plasthink som avloppsvattnet rann igenom. Fastighetsägaren uppgav sedan att avloppet är anordnat  med en plastbrunn fylld med sten och grus för slamavskiljning och är försed med ett dräneringshål. Avloppet dräneras således i marken enligt denne. Den totala mängden vatten uppskattades till ca 1,5 kbm/år och 700 ml diskmedel.

Den kommunala nämnden meddelade ett föreläggande med huvudsakligt innehåll:  att avloppsanläggningen ska åtgärdas så att godtagbar rening uppnås senast visst datum, att den nygjorda anläggningen ska bestå av typgodkänd slamavskiljare samt ett efterföljande reningssteg som inte har något direktutsläpp till sjö, vattendrag, täckdikningsledning eller liknande samt att en anmälan  med beskrivning av anläggningen ska lämnas in till miljö- och hälsoskyddsnämnden för godkännande före ett visst datum. Länsstyrelsen avslog överklagandet.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Miljödomstolen anförde  sina domskäl bl.a. följande: Frågan i detta mål är om ett enkelt köksavlopp. Avloppsvatten av det slag som nu är i fråga kan ge upphov till skador för såväl människors hälsa såsom för miljön.  Även vid en ringa avloppsmängd anses det som regel inte orimligt att kräva att avloppsvattnet tas omhand så att olägenehter inte uppstår i omgivningen. Nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått skall jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder. Med nyttan menas de fördelar för miljön som åtgärden får anses innebära i det särskilda fallet. Om inga åtgärder vidtas i det nu aktuella fallet får en uppskattning ske dels av sannolikheten för att hälsan och miljön påverkas, dels hur pass allvarlig denna påverkan kan beräknas bli. Miljödomstolen gör den bedömningen att kostnaderna i detta fall för de åtgärder
 som miljö- och hälsoskyddsnämnden ni kräver i och för sig inte framstår som särskilt höga men att nyttan med åtgärderna framstår som så begränsad att de vid nuvarande förhållanden inte framstår som nödvändiga ur miljösynpunkt. Överklagandet ska därför bifallas.

Kommentarer
Den kan anmärkas att miljödomstolen inte ansåg att föreläggandet var felaktigt formulerat, med hänsyn till att nämnden föreskrev viss reningsteknik.

 

 


Datum:  2005-07-21
Målnummer:   M 7531-04 (MÖD 2005:41)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Borgholm.
Typ av anläggning:   Infiltration för WC. (Ombyggnad av befintligt BDT-Infiltration)
Saken:  Tillstånd.
Lagrum: 2 kap. 1, 2, 3, 6 samt 7§ MB.
Sökord: Utredningsskyldighet.

 

 

Bakgrund
Den kommunala nämndens avslag på ansökan om installation av avlopp överklagades av sökanden. Miljödomstolen gav tillstånd, och dess dom överklagades av Nämnden till MÖD som biföll nämndens överklagande. Sökanden anförde nya yrkanden i högre instans.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD avslog ansökan om avloppsanläggning (biföll nämndens överklagande) med motiveringen att jordlagret vid infiltrationen var för tunn, det saknades utredning avsende ev sprickbildning. Under processens gång hade sökanden lämnat in en ny "kompletterande" ansökan till nämnden. Eftersom inte underinstansernas prövning omfattat denna ansökan återförvisades den av MÖD till den kommunala nämnden.

Kommentarer
Yttrande från Natuvårdsverket


Datum:   2005-03-02
Målnummer:   M 379-05
Högsta instans:  Miljödomstolen Vänersborg
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun
Typ av anläggning:   Sluten tank.
Saken:  Avvisat överklagande.
Lagrum: 16 kap. 12§ MB.
Sökord: Avvisande av överklagande.

Bakgrund
En person ansökte om tillstånd till sluten tank. Beslut meddelades helt enligt ansökan. Personen överklagade med grunden att hon inte hade för avsikt att ta tillståndet i anspråk.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Domstolen anför: NN har yrkat att tillståndet ska upphävas. LSt har avvisat överklagandet med motiveringen att tillståndsbeslutet inte gått henne emot. Denna bedömning är riktig då NN genom beslutet erhållit just ett tillstånd hon sökt om (det är härvid oväsentligt om ansökningen föregåtts av uppmaning från myndigheten). Den som får ett tillstånd är aldrig skyldig att ta tillståndet i anspråk. Verksamhetsutövaren kan utan risk för repressalier bara se tiden an och låta tillståndet förfalla. Skyldighet att utföra åtgärd föreligger endast om tillsynsmyndigheten i ett tillsynsärende direkt förelägger om något (dessutom är naturligtvis en verksamhetsutövare skyldig att följa meddelade villkor om erhållet tillstånd tas i anspråk).

Kommentarer
Skillnaden mellan tillsyn och tillstånd.

 


 

Datum:   2004-12-27
Målnummer:   M 6790-04
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Laholm.
Typ av anläggning:  
Saken:  Utdömande av vite.
Lagrum: 26 kap. 14§ MB. Viteslagen.
Sökord: Utdömande av vite. Utredningsskyldighet.

 

 

Bakgrund
Den kommunala nämnden hade vid vite förbjudit fortsatta utsläpp.

 
Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Medan miljödomstolen avslog begäran om vitets utdömande pga att Nämnden inte kunde visa att någon tjänsteman varit ute och kontrollerat huruvida det skett utsläpp från anläggningen, menade MÖD att det var utrett att adressaten bott på fastigheten och därmed släppt ut avloppsvatten. Vitet kunde därför dömas ut.

Kommentarer
Bevisning om huruvida vitesföreläggandet var uppfyllt eller inte.
Visar på vikten av att den myndighet som ansöker om vitets utdömande är noga med att åberopa all nödvändig och befintlig information.


Hänvisning till andra avgöranden
MÖD M 2824-04


Datum:   2004-11-22
Målnummer:   M 5263-04 (MÖD 2004:58)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Eslöv
Typ av anläggning:  Befintlig anläggning: WC- samt BDT-vatten. Septiktank med utsläpp av avloppsvatten till Saxån.
Saken:  Tillsyn. 
Lagrum: 2 kap. 3 och 7§, 9 kap. 7§ MB.
Sökord:
Utformning av föreläggande.

Bakgrund
Den kommunala nämnden förelade XX att senast efter sju månader från mottagandet, vid vite av 20 000 kr vardera, koppla bostadsavloppet på fastigheten till trekammarbrunn och markbädd på 20kvm enligt ritningar.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Eftersom det inte går att utesluta att godtagbar rening kan uppnås på andra sätt än vad nämnden föreskrivit om, så anför MÖD i motoiveringen: "Föreläggandet bör därför inte gälla skyldighet att leda avloppsvattnet genom en markbädd utan ett förbud mot utsläpp av allt avloppsvatten som inte genomgått av nämnden godkänd längre gående rening än slamavskiljning."

 

 


Datum:   2004-11-15
Målnummer:   M 3682-04 (MÖD 2004:84)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Simrishamns kommun.
Typ av anläggning:    Sluten tank för BDT-vatten och klosettvatten.
Saken:  Tillstånd och tillsyn.
Lagrum: 16 kap. 2§ MB.
Sökord: Tidsbegränsat tillstånd.

 

Bakgrund
Den kommunala nämnden meddelade ett tidsbegränsat tillstånd ("temporärt tillstånd") samt förelade om att senst visst datum ha installerat en avloppsanläggning som kan godkännas av nämnden. Nämnden uttryckte även "viljeyttringen" att nämnden helst ser, vid nyanläggning eller ändring av enskilda avlopp att avloppen kretsloppsanpassas.
Det fanns inga konkreta planer från kommunen på att bygga ut allmänt va.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD skriver bla i motiveringen. "I Miljööverdomstolen har framkommit att det inom en överskådlig framtid inte finns några konkreta planer på en utbyggnad av det kommunala avloppsnätet inom området. NN måste därför finna en ny permanent lösning på avloppsfrågan. Miljööverdomstoilen anser att det av MHN meddelade tidsbegränsade tillståndet bör förlängas till utgången av år 2005 för att ge NN en möjlighet att i samråd med MHN finna en ny lösning på avloppsfrågan på den aktuella fastigheten.

 


Datum:   2004-11-12
Målnummer:   M 2824-04 (MÖD 2004:67)
Högsta instans: MÖD
Första instans:  Miljö-, och hälsoskyddsnämnden i Östhammar.
Typ av anläggning:  
Saken:  Tillsyn.
Lagrum: 2 kap. 3§, 26 kap. 9 och 21 §§ MB.
Sökord: Utformning av föreläggande.

Bakgrund
Den kommunala nämnden förelade NN, dels att senast visst datum redovisa uppgifter om handlingar med förslag till lösning för behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett, dels att senast visst datum färdigställa avsloppsanläggningen så att den uppfyller miljöbalkens krav.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning

MÖD skriver i sin motivering: "I det i målet aktuella föreläggandet har miljö- och hälsoskyddsnämnden ålagt KAS att inom viss tid ”redovisa uppgifter och handlingar med förslag till lösning för behandling av avloppsvatten från avloppsanläggning med vattentoalett så att miljöbalkens föreskrifter om avloppsanläggningar enligt 12 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd efterlevs” samt att inom viss tid även färdigställa avloppsanläggningen på ett sätt så att den uppfyller nämnda krav. 

Miljööverdomstolen anser i likhet med underinstanserna att det i fråga om ut­släppet av avloppsvatten från KAS:s fastighet finns behov av att vidta åtgärder för längre gående rening än slamavskiljning. Men Miljööver­domstolen delar inte underinstansernas uppfattning beträffande utformningen av själva föreläggandet. Vare sig de av miljö- och hälsoskyddsnämnden och länsstyrelsen åberopade föreskrifterna i 2 kap. 3 § och 26 kap. 9, 19 och 21 §§ miljöbalken eller andra föreskrifter i balken  ger enligt Miljööverdomstolen  något uttryckligt stöd för att ålägga KAS att till nämnden inkomma med förslag till lösning av avloppsvattenfrågan. Miljööverdomstolen vill vidare ifrågasätta om ett sådant föreläggande är lämpligt och ändamålsen­ligt när det som i detta fall riktas mot en privatperson. Enligt Miljööver­domstolen bör ett föreläggande utformas så att KAS får ett tyd­ligare besked om vad han skall göra för att efterkomma det i 12 § förord­ningen om miljöfarlig verksamhet och miljöskydd upptagna förbudet att släppa ut avloppsvatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning. Miljööverdomstolen anser med hänsyn till vad nu har anförts att det aktuella föreläggandet inte motsvarar de krav som av rättssäkerhetskäl måste ställas på en förpliktelse av det slag som här är aktuellt.

Beslutet om det aktuella föreläggandet bör därför undanröjas och målet åter­förvisas till miljö- och hälsoskyddsnämnden för förnyat övervägande rörande utformningen av ett nytt föreläggande.

Hänvisning till andra avgöranden
MÖD M 8011-03



Datum: 2004-11-12:   
Målnummer:   M 8011-03 (MÖD 2004:23)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lerum
Typ av anläggning:  
Saken:  Tillsyn.
Lagrum: 2 kap. 2§, 26 kap. 9, 19 och 22§ MB.
Sökord: Kunskapskravet. Samfällighet.

Bakgrund
Den kommunala nämnden förelade en samfällighetsförening att inom viss tid "komma in med förslag på hur föreningens avloppslösning skall förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer". Länsstyrelsen upphävde föreläggandet, liksom miljödomstolen. Nämnden överklagade.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
I sina domskäl skriver MÖD:"Miljööverdomstolen anser att det, med hänvisning till kunskapskravet, inte kan krävas av föreningen att den enligt 26 kap. 9§ MB skall redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten hos föreningens avloppsanläggning. Kravet på kunskap är enligt Miljööverdomstolens bedömning så allmänt att det inte tar över de krav som från rättssäkerhetssynpunkt måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör liksom tidigare klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. Det finns däremot inte något hinder mot att förelägga föreningen enligt 26 kap. 19 och 22 §§ miljöbalken att redovisa det underlag som kan behövas för att tillsynsmyndighten skall kunna ta ställning till vilka åtgärder som skall krävas av föreningen."

MÖD avslog Nämndens överklagande

Hänvisning till andra avgöranden


Datum:   2004-06-14
Målnummer:   M 1327-03
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Ystad.
Typ av anläggning:   Rensbrunn, direktutsläpp. Fritidshus.
Saken:  Tillsyn. Utdömande av vite.
Lagrum: 2 kap. 3 och 7§, 9 kap. 7§ MB samt 12 § FMH.
Sökord: Tillämpning av 12 § FMH, individuell bedömning av fastighetens användning när det gäller BDT.

Bakgrund
WC-vatten avleddes till en å via en trekammarbrunn. Köksavloppet leddes till samma vattendrag efter att ha passerat två rensbrunnar, medan tvättvattnet leddes dit utan slamavskilning.
Den kommunala nämnden förbjöd NN att efter 2001-12-31 släppa ut spillvatten som inte undergått längre gående rening än slamavskiljning från WC eller BDT. Förbudet förenades med ett vite om 30 000 kr. Utsläppen ägde rum till ett starkt övergött vattendrag.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
I sina domskäl skriver MÖD bl.a.: Kravet på rening av WC-vatten grundas direkt på förbudet i 9 kap. 7§ MB samt 12 § FMH. Det får numera anses utrett att avloppsvattnet från WC leds till en trekammarbrunn varefter det förs till en avloppsledning som mynnar i ett vattendrag, Tyge å. Det är inte uppenbart att det kan se utan risk för olägenhet för människros hälsa eller miljön.

Utredningen i målet ger inte stöd för att fastighten XX i Ystads kommun ligger inom tätbebyggt område. Krav på rening av övrigt avloppsvatten (BDT-vatten) kan därför inte grundas på 12 § FMH. En individuell bedömning av behovet av rening av BDT-vatten får göras med stöd av 9 kap. 7§ och 2 kap. 3§ miljöbalken. Vid denna bedömning finner Miljööverdomstolen att fastigheten används på ett sådant sätt att krav på rening av även detta vatten kan ställas på det sätt som miljö- och byggnadsnämnden har gjort i föreläggandet.

Kommentarer
MÖD tog hänsyn till hur den aktuella fastigheten faktiskt användes.

Hänvisning till andra avgöranden
MÖD M 6259-03  ovan.


Datum:   2004-06-09
Målnummer: M 6259-03  
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Höör.
Typ av anläggning:   Slamavskiljare BDT. Gamla anläggningen rensbrunn med efterföljande stenkista.
Saken:  Tillsyn.
Lagrum: 2 kap. 3§ samt 9 kap. 7§ MB, 12§ FMH.

Bakgrund
Den kommunala nämnden meddelade ett föreläggande om att inrätta en slamavskiljare för BDT-vatten. Föreläggandet överklagades.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD ansåg det i och för sig vara miljömässigt motiverat att kräva en ny slamavskiljare för att rena BDT-vattnet från främst fosfor och kväve. Men med hänsyn till att fastigheten nyttjades av två personer per år vid ett fåtal tillfälle under sommarmånaderna och att utsläppen av avloppsvatten uppgick till ett tiotal liter per år, så fann MÖD kraven orimliga. MÖD biföll överklagandet.

Kommentarer
En personlig kommentar är domen faller utanför den gängse principen att kraven ska vara relaterade till hur många personer som fastigheten i sig klarar av att hysa och att de ekonomiska övervägandena med stöd av 2 kap. 7§  MB inte ska utgå från de specifika personer som bor där för tillfället.

Hänvisning till andra avgöranden
MÖD M 1327-03


Datum:   2003-12-22
Målnummer:   M 464-03 (MÖD 2003:134)
Högsta instans: MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Kungälv.
Typ av anläggning:   Slamavskiljare (2 kbm), inbyggd grusbädd (s.k. IVA-filter) med en bäddyta av 5 kvm
Saken:  Förbud mot utsläpp av avloppsvatten.
Lagrum: 40 och 43 §§ miljöskyddslagen.
Sökord: Rättskraft. Gamla tillstånd. Hälsoskyddslagen. Bemyndigande.

Bakgrund
Den 11 december 1997 förelades NN  med stöd av 40 och 43 §§ miljöskyddslagen att senast den 1 mars 1998 frilägga ev. filter och åtgärda detta. Efter inspektion förelade nämnden NN att vid vite av 50 000 kr ansluta fastigheten till en viss namngiven gemensam avloppsanläggning. Föreläggande upphävdes av länsstyrelsen. Den 22 mars 2001 beslutade nämnden följande:

"Med stöd av miljöbalken 26 kap. 9 och 14 §§ förbjuda NN såsom fastighetsägare till fastigheten XX att vid vite av 60 000 kr släppa ut avloppsvatten från den befintliga avloppsanläggningen. Förbuyudet är påkallat för att undvika olägenheter för människros hälsa och miljön. Förbudet gäller från och med 10 veckor efter det att beslutet mottagits."

NN överklagade beslutet.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning

Målet bedöms som mycket intressant, och vi lägger därför ut MÖD:s hela motivering: "Miljönämnden har med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förbjudit NN att släppa ut avloppsvatten från den befint-
liga avloppsanläggningen. En förutsättning för att förbud skall kunna meddelas med stöd av den paragrafen är att förbudet inte begränsar den rättskraft som ett tidigare meddelat tillstånd har enligt 24 kap. 1 § miljöbalken.

I 24 kap. 1 § miljöbalken anges att domar och beslut i ansökningsmål enligt 21 kap. 1 § första stycket och 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet äger giltighet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen. Dessutom anges att detsamma gäller för beslut om miljöfarlig verksamhet som meddelats av länsstyrelse eller kommun med stöd av 9 kap. 8 § miljöbalken.

Bestämmelsen i 9 kap. 8 § miljöbalken innehåller ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att miljöfarlig verksamhet som kan antas få en liten miljöpåverkan får tillståndsprövas av en kommunal nämnd. Eftersom utsläpp av avloppsvatten definitionsmässigt är att bedöma som miljöfarlig verksamhet får regeringens bemyndigande för en kommun att meddela tillstånd till inrättande av en avlopps-anläggning med stöd av 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anses vara meddelat med stöd av 9 kap. 8 § miljöbalken. Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut från år 1986 får därför i och för sig anses omfattas av rättskraftsregeln i 24 kap. 1 § miljöbalken. Frågan blir då i vilken utsträckning som den regeln begränsar möjligheterna att i det nu aktuella målet tillämpa
26 kap. 9 § miljöbalken.

Tillstånd enligt hälsoskyddslagen att inrätta en avloppsanordning var ett slags byggnadstillstånd (se prop. 1981/82: 219 s. 60) som kunde kompletteras med krav på avloppsvattnets utsläppande.

Koncessionsnämnden för miljöskydd fastslog tidigt att ytterligare krav enligt miljöskyddslagen (1969:387) kunde ställas på dessa anläggningar, inbegripet utsläppsförbud (se t.ex. beslut 1998-06-26 i ärende B 119/98). Nämnden ansåg också att 5 § miljöskyddslagen utgjorde rättsligt stöd för att ställa krav på anslutning till allmän va-anläggning, en bedömning som godtogs av Regeringsrätten (RÅ 1995 ref. 15).

Beslut om tillstånd till inrättande av avloppsanläggningar enligt hälsoskyddslagen kan mot ovan angiven bakgrund karakteriseras som allmänna förvaltningsrättsliga tillstånd, vilka inte hindrade att utsläppen av avloppsvatten reglerades i annan ordning. Enligt Miljööverdomstolen bör detta även fortsättningsvis vara utgångspunkten för bedömningen av dessa äldre tillstånds rättsverkan enligt 24 kap. 1 § miljöbalken. Det innebär i sin tur att denna bestämmelse inte hindrar att miljömyndigheterna ställer ytterligare krav angående utsläppen från dessa anläggningar med stöd av de allmänna  hänsynsreglerna i balken. Myndigheterna behöver alltså inte använda sig av det ärskilda förfarandet för omprövning enligt 24 kap. 7 § miljöbalken, utan kraven kan ställas genom ett föreläggande med stöd
av 26 kap. 9 § miljöbalken.

Mljönämnden har alltså haft laglig grund för sitt ingripande mot NN.

Slutligen kan anmärkas att miljödomstolen har grundat sitt avgörande på en tillämpning av 24 kap. 3 § miljöbalken. Den bestämmelsen är emellertid inte aktuell här, eftersom den endast gäller vid återkallande av tillstånd. Paragrafens lydelse hindrar inte heller att tillsynsmyndigheten med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken meddelar ett förbud mot utsläpp från anläggningen på sätt som nu skett.

När det sedan gäller målet i sak instämmer Miljööverdomstolen i den bedömning som länsstyrelsen och miljödomstolen gjort angående avloppsanläggningens funktion och kapacitet. Anläggningen är klart underdimensionerad för permanentboende med utsläpp av toalettvatten och det har ingen avgörande betydelse om sandfiltret är 2 m² eller 5 m². Som miljödomstolen har påpekat har detta fastslagits i rättspraxis sedan länge. Ett utsläppsförbud är motiverat med hänsyn till omgivningen och miljön och det ger också NN möjlighet att välja bland olika tekniker för rening av avloppsvattnet från fastigheten. Detta val bör ske i samråd med miljönämnden eftersom det är nämnden som skall pröva vilka reningsåtgärder som krävs för att förbudet skall kunna hävas och utsläppen tillåtas. Överklagandet skall alltså avslås. Tidpunkten för förbudet enligt miljödomstolens dom har emellertid redan passerat och bör flyttas fram. Det finns slutligen inte skäl att undanröja vitet eller sätta ned
vitesbeloppets storlek."


Kommentarer
Domen är vägledande när det gäller hur man ska hantera avlopp som har tillstånd med stöd av den gamla hälsoskyddslagen. När det gäller tillstånd givna med stöd av miljöbalken ska 24 kap. i balken tillämpas om myndigheten vill angripa tillståndet i sig eller villkor i tillståndet.

  


 Datum: 2003-09-19
Målnummer: M 2909-03
Högsta instans: MÖD
Första instans: Miljö- och byggnadsnämnden i Bergs kommun.
Typ av anläggning: BDT-anläggning och enkammarbrunn utan T-rör.  Fritidshus.
Saken: Tillsyn. Föreläggande.
Lagrum: 9 kap. 7§ , 26 kap. 9§ MB.
Sökord: När kan föreläggande användas

Bakgrund
Den kommunala nämnden förelade NN att senast 31 augusti 2003 iordningsställa avloppsanordningen enligt naturvårdsverkets allmänna råd 87:6 och att innan åtgärden utförs ansöka/anmäla iordningsställandet av avlopp till nämnden. Vid en besiktning av avloppet sommaren innan, hade NN och en inspektör muntligen kommit överens om exakt vilka åtgärder som skulle vidtas för att den skulle godkännas.  Dessa åtgärder var insättning av ett T-rör, samt en ny mellanvägg i brunnen.
Beslutet överklagades av NN därför att han menade att beslutet inte var nödvändigt mot bakgrund av den muntliga överenskommelsen, och att 26 kap. 9§ måste tolkas så att föreläggande endast för tillgripas när myndighten i ett enskilt fall har grund att anta att en lagstadgad åtgärd utan föreläggande inte skulle komma att utföras.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD skriver bla i sin motivering: "NN har uppgett att han vid tillsynsbesöket utan förbehåll accepterade de åtgärder som föreslogs och förklarade att han snarast skulle vidta dessa. Han har i Miljööverdomstolen inte framfört några synpunkter på utformningen av föreläggandet i och för sig eller påstått att innebörden är oklar för honom. Mot bakgrund härvav får utformningen av föreläggandet godkännas i hans fall.

  


Datum:   2003-06-17
Målnummer:   M 7917-01 (MÖD 2003:65)
Högsta instans: MÖD 
Första instans:  Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Boxholms kommun.
Typ av anläggning:   Trekammarbrunn med efterföljande infiltration för BDT samt WC-vatten.
Saken:  Tillstånd.
Lagrum:2 kap 3§, 9 kap. 7§ MB.
Sökord: Kommunala riktlinjer.

Bakgrund: Fritidshus som omvandlats till permanentboende. Den kommunala nämnden avslog ansökan, bl.a. mot bakgrund av att eftersom sjön Sommen är ett riksintresse för naturvård och friluftsliv är det ur allmänt intresse angeläget att sjöns påverkan av ytterligare utsläpp är så litet som möjligt. Skyddsavståndet mellan sjö och infiltration bör vara minst 50 meter enligt de av kommunen antagna riktlinjerna. I det aktuella fallet var det endast 40 meter. Länsstyrelsen och miljödomstolen gick på klagandens linje och meddelade tillstånd.

 

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD:S domskäl lyder i sin helhet:MÖD delar miljödomstolens bedömning att den av kommunerna vid Sommen antagna riktlinjen om minst 50 meters skyddsavstånd skall ställas mot övriga faktorer som bör beaktas vid prövningen av det enskilda fallet.

Vid denna prövning konstaterar MÖD att NNS ansökan aver en helt ny avloppsanläggning på omhändertagande av såväl BDT-vatten som toalettvatten. Enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken (2 kap 3 och 7 §§) kan det krävas att han vidtar de skyddsåtgärder, iakttar de begränsningar och vidtar de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att skydda miljön i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Av utredningen i målet får anses framgå att avloppsanläggningesn placering på fastigheten medför att infiltration av avloppsvatten på den sökta platsen inte kan sek utan påtaglig risk för näringsläckage till Sommen. Och de kostnader som är förenade med en alternativ lösning av avloppsfrågan framstår inte som så höga att de kan anses som orimliga. Under dessa förhållanden kan det krävas att NN i samförstånd med miljönämnden väljer en alternativ lösning. Han
bör därför inte få tillstånd att utföra den avloppsanläggning som hans ansökan avser.
 

Kommentarer
De kommunala riktlinjerna tillämpades, men domstolen visar på att dessa inte har någon bindande verkan.


Datum:   2002-08-27
Målnummer:   M 50-02
Högsta instans:  Miljödomstolen Östersund
Första instans:  Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Härnösand
Typ av anläggning:   Sluten tank
Saken:  Ansökan om tillstånd.
Lagrum: 2 kap. 3, 6 §§ MB
Sökord: Sluten tank. Lukt. Skyddsavstånd.

Bakgrund
Den kommunala nämnden avslog ansökan om sluten tank. Sökanden överklagade och Länsstyrelsen gav tillstånd. I sitt överklagande till miljödomstolen anförde nämnden bl.a. följande: "I Naturvårdsverkets allmänna råd, AR86:7, anges att slamavkiljare bör placeras minst 10 meter från bostadshus och fastighetsgräns för att minska risken för obehaglig lukt. Kommunen anser att en sluten tanka med ansluten vattenklosett är att jämställa med slamavskiljare i lukthänseende, varför samma skyddsavstånd bör gälla för en sådan. Avståndet mellan avluftningen från tanken och närmaste sjöbod på fastigheten XX 6:1 ca 7 meter och ca 8 meter avseende sjöboden på fastigheten XX 1:13. Mellan tanken och gränsen till sistnämnda fastighet uppgår avståndet till ca 3 meter. Nämnden bedömer att dessa korta avstånd medför risk för uppkomst av luktolägenheter." Kommunen anförde även risk för läckage från tanken.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Miljödomstolen avslog kommunens överklagande, bl.a. med motiveringen "Den förorening som ett eventuellt läckage eller spill skulle som skulle kunna  medföra torde enligt miljödomstolens bedömning bli av begränsad omfattning och inte leda till någon bestående olägenhet."

  


 

 

Datum:   2002-03-27
Målnummer:   M 857-01 (MÖD 2002:21)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljönämnden i Göteborg
Typ av anläggning:   Minireningsverk, Biovac FD class 1 med efterföljande infiltration.
Saken:  Ansökan om tillstånd.
Lagrum:
Sökord:
Minireningsverk. Skyddsavstånd till borrad brunn. Utredningskrav.

 

 

Bakgrund
Miljönämnden beslutade i februari att bevilja NN tillstånd att anlägga avloppsanläggning för WC-vatten och övrigt spillvatten. Ett nytt beslut fattades i juli. Detta beslut överklagades av grannar. De klagande hade i huvudsak anfört: "Den markbädd som tar emot avloppsvattnet från reningsverket på fastigheten ligger i en sänka omgiven av berg. Sänkan har försetts med dränering ut till vägbanken. Regnvatten från fastigheten och omgivande berg passerar därmed snabbt genom  markbädden, drar med sig vad som däri samlats, fortsätter genom vägbanken, passerar den grävda drivckvattenbrunnen på fastigheten XX 1:38, passerar ett öppet dike på ett avstånd av ca 3 meter från en djupborrad dricksvattenbrunn på fastigheten XX 1:43 för att slutligen mynna i havet vid IOGT:s badplats. Denna badplats utgör en del av det mycket populära Sillviksbadet. De klagande menar att badplatsen liksom drivckvattenbrunnarna i området riskerar att förorenas. Om avloppsanläggningen godtas kommer det sannolikt att installeras fler anläggningar av liknande slag i området, vilket kommer att medföra risk för ytterligare olägenheter.
 

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Trots omfattande argumentation av kommunen och av sökanden, samt redovisning av utvärderingar av den aktuella anläggningstypen så beviljas inte tillstånd.

Miljööverdomstolen betonar i motiveringen att : "I förarbetena till miljöbalken har lagstiftaren angett att redan risken för olägenhet skall beaktas vid bedömningen av tillåtligheten  hos miljöfarlig verksamhet (prop 1997/98:45 del 1 s. 327). Denna riskbedömning måste ske med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet och i fråga om avloppsanläggningar med beaktade av bland annat  den omgivande markens beskaffenhet. Verksamhetsutövarens utredningsskyldighet är därvid långtgående.

I fråga om bedömningen av den riusk för omgivningspåverkan som föreligger i detta mål delar MÖD den bedömning som miljödomstolen gjort om att det inte kan uteslutas att avloppsvattnet från NN:s anläggning kan komma att påverka brunnarna på fastigheterna XX1:38 samt XX 1:43. Det kan därvid konstateras att det inte trots de undersökningar som parterna låtit genomföra kvarstår osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen. Överklagandena ska därför avslås." (Tillståndet beviljades alltså inte.)


Datum:   2002-02-21
Målnummer:   M 3708-00
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljönämnden i Hörby.
Typ av anläggning:   Sluten tank om 3 kbm för toalettvatten och rensbrunn med efterföljande stenkista för övrigt spillvatten.
Saken:  Föreläggande. Förbud mot utsläppande av BDT-vatten.
Lagrum: 2 kap. 3 och 7 §§ MB.
Sökord: BDT-vatten. Fritidshus. Begränsad användning av fastighet. Skälighetsnivå.

Bakgrund
Anläggning från 1974. Stenkistan belägen ca 10 meter från borrad dricksvattenbrunn (ca 80 m djup). Fastigheten utnyttjas som fritidshus för 2 personer cirka 10 dagar per år.
Den kommunala nämnden meddelade förbud (13 månader från delfåendet, vid vite om 20 000 kr) mot att släppa ut avloppsvatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning från fastigheten XX 1:42. Nämnden beslutade även att ge följande råd: "Er avloppsanläggning bör kompletteras på sådant sätt att BDT-vatten avleds till typgodkänd slamavskiljare med efterföljande rening i markbädd, infiltrationsansläggning eller annan likvärdig anläggning."

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD konstaterade att 12§ FMH inte är tillämpbar eftersom det  aktuella målet enbart gäller BDT-vatten. En individuell bedömning av behovet av att rena BDT-vattnet ska göras med stöd av 2 kap, 3 och 7§ MB. MÖD bedömde att befintlig rening inte uppfyller (de då gällande) allmänna råden 87:6 när det gäller rening av BDT-vatten. Reningen av BDT vattnet ansågs otillräcklig mht omgivande vattendrag och vattentäkter. Kostnaden för att komplettera befintlig BDT-anläggning med godtagbara anordningar torde inte bli oskäligt dyrt.


Datum:   2001-12-18
Målnummer:   M 116-01
Högsta instans:  Miljödomstolen Växjö.
Första instans:  Miljö- och byggnadsnämnden i Växjö
Typ av anläggning:   Sluten tank för BDT-vatten. Ansökan avsåg WC-vatten men i överklagandet preciserade det till att enbart gälla BDT.
Saken:  Ansökan om tillstånd.
Lagrum: 1 kap. 1§, 2 kap. 1, 3 och 7§, 16 kap. 2, 4 §§ 1st MB. 4a§ lokala hälsoskyddsföreskrifter. (16 kap. 4§ MB motsvaras nu av 2 kap, 6§ 3st MB)
Sökord: Översiktsplan. Områdesbestämmelser. Lokala hälsoskyddsföreskrifter. Tidsbegränsat tillstånd. Bevisbördan. Omvandlingsområde. Sluten tank. BDT.

Bakgrund
Ansökan om tillstånd för avloppsanordning med sluten tank för WC på fritidsfastighet. Nämnden avslog ansökan med hänvisning till 1 kap. 1§ MB, att en sluten tank inte är en långsiktigt hållbar lösning och att om ytterligare avloppsanordningar uppförs i fritidshuset så kommer detta att försvåra genomförande av en eller flera gemensamma avloppsanordningar i området. Beslutet grundades även på Övrsiktsplanen och områdesbestämmelser. I miljödomstolen framkom att ansökan endast avsåg BDT-vatten till sluten tank. Som WC skulle en elektisk mulltoa installeras. P.g.a. bestämmelser i den lokala hälsoskyddsföreskriften var dock även sluten tank för enbart BDT-vatten tillståndspliktig. 

 

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
Av miljödomstolens domskäl framgår bl.a.: Av 13 § 1 st FMH följer att det är förbjudet att utan tillstånd enligt MB inrätta avloppsanordningar till vilka WC ska anslutas. Av 13 § 3st FMH framgår att den kommunala nämnden för föreskriva att även andra avloppsanordningar än de som avses i 1 st inom delar av kommunen skall vara tillståndspliktiga, om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön.  Av 4a§ i lokala hälsoskyddsföreskrifter för Växjö kommun 07FS (1997:39) framgår att tillståndsplikt råder för avloppsvatten  utan ansluten vattentoalett inom område där områdesbestämmelser för den aktuella fastigheten. Föreskrifterna är enligt övergångsbestämmelserna till MB alltjämt gällande.

Av 2 kap. 1§ MB framgår bl.a. att när frågor prövas om tillstånd enligt balken är alla  som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som föjer av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. iakttas. Det innebär att bevisbördan - med vad det innebär av utredningsskyldighet mm - ligger på den som söker tillståndet. /.../ hänvisning till 2 kap. 3 och 7§...

Enligt 16 kap  2§ 1st MB får tillstånd enligt balken, och förekskrifter meddelade med stöd av MB, lämnas för begränsad tidl. Av förarbetena till MB framgår beträffande tidsbegränsade tillstånd bl.a. följande. Möjligheten att tidsbegränsa tillstånd bör inte inskränkas till vissa verksamheter i MB. Istället bör alla verksamheter som behandlas i MB i princip kunna tidsbegränsa, förutsatt att det är lämpligt att tidsbegränsning sker. Tidsbegränsaade tillstånd bör användas när det finns behov av det. Tillståndsmyndigheten får, om föreskrifter saknas, i det enskilda fallet avgöra om tidsbegränsat tillstånd bör meddelas (prop. 97/98:45 del 1, s. 478 f.)

Enligt 16 kap. 4§ MB får tillstånd eller dispens inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelse enligt plan- och bygglagen. Mindre avvikelser får dock göras om syftet med planen eller planbestämmelserna inte motverkas.

Av för kommunen gällande översiktplan framgår att vatten- och avloppsförhållandena utgör ett problem samt att ny bebyggelse som ytterligare belastar området eller försvårar framtida VA-sanering inte bör tillåtas. Av gällande områdesbestämmelser för området, antagna år 1994, framgår att syftet med områdesbestämmelserna bland annat är att anpassa exploateringsgraden efter möjligheterna att åstadkomma en acceptabel VA-lösning och därigenom säkerställa översiktsplanenss uttalanden angående VA-förhållandena i området. Det gramgår även att grundvattenytan ligger högt inom planområdet. Nivåskillnaden mellan Rinkabysjöns vattenyta och planområdets högst belägna delar understiger två meter. Enskild infiltration av avloppsvatten bedöms inte vara lämplig med hänsyn till befintliga brunnar och förmodat hög grundvattenyta. Rekommendationen innebär i princip ett "status quo" för området.

Miljödomstolen gjorde sedan följande bedömning: Det aktuella huset utgör ett av ett 30-tal bostadshus i ett fritidshusområde från 1950-talet. Av översiktsplanen framgår att ny bebyggelse som ytterligare belastar området eller försvårar framtida VA-sanering inte bör tillåtas. Även miljödomstolen anser att en installation av avloppsanläggning med sluten tank normalt bör tillgripas endast när förhållandena på platsen inte medger någon annan skälig lösning av avloppsfrågan. I förevarande fall rör det sig om ett befintligt hus. Kommunen har uppgivit  att det inte finns några planer för en gemensamhetsanläggning i området. Miljödomstolen har vid synen konstaterat att området på grund av sin höga grundvattennivå m.m. inte lämpar sig för någon avloppslösning med infiltration. Vidare kommer, enligt miljödomstolens mening den sökta anläggningen inte att medöra någon ytterligare belastning ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt inom området. Miljödomstolen finner därför att tillstånd till avloppsanläggning med sluten tank kan meddelas. Tillståndet bör dock inte gälla längre än till dess att en gemensamhetsanläggning för området ordnas.

Kommentarer
Det är oklart om domstolen med begreppet "gemensamhetsanläggning" egentligen avser ett allmänt va.

  


 

Datum:   2001-09-26
Målnummer:   M 7569-99 (MÖD 2001:34)
Högsta instans: MÖD
Första instans:  Miljö- och byggnämnden i Götene.
Typ av anläggning:   Från slamavskiljare leds WC- och BDT-vatten till ett täckdike.
Saken:  Tillsyn. Föreläggande om avloppsanläggning.
Lagrum: 40 och 7§ miljöskyddslagen. 6§ lag 1998:811 om införande av miljöbalken. (7§ ML motsvaras av 12§ FMH idag)
Sökord: Övergångsbestämmelser. 12§ FMH. Skälighetsavvägning. Utformning av föreläggande.

Bakgrund
Den kommunala nämnden förelade NN att såsom ägare till fastigheten XX 1:16 vid vite av 10 000 kr snarast, dock senast den 31 mars 1999, leda fastighetens slamavskiljda avloppsvatten till en markbädd anagd enligt naturvårdsverkets allmänna råd 87:6 och miljö- och byggförvaltningens anvisningar. Markbäddens yta ska vara minst 24 kvm.

NN överklagade. I första hand yrkades på dispens från kravet på markbädd och i andra hand att nämndens beslut upphävs. Som grund anfördes bla: NN är ensamstående och är sällan hemma. WC används maximalt e gång/dag. Tvätt och disk sker en till två ggr under en tvåveckorsperiod med miljövänliga produkter. Duschar gör han oftats på arbetsplatsen.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning

MÖD skriver i sina domskäl: "Av 6 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken framgår att Miljööver­dom­stolen skall tillämpa miljöskyddslagen (1969:387) vid prövningen av detta mål. Kravet på rening av WC-vattnet grun­das direkt på förbudet i 7 § ML. Detta   innebär att någon skälighets­av­väg­ning inte skall göras mellan kostnaden för och miljövårdsnyttan av en längre gående rening än slamavskiljning. 

Utredningen i målet ger inte stöd för att fastigheten /.../ ligger inom tättbebyggt område. Krav på rening av övrigt avloppsvatten  (BDT-vatten) kan därför inte grundas på 7 § ML. En individuell bedömning av behovet av rening av BDT-vattnet får i stället göras med stöd av 5 § ML. Vid denna bedömning finner Miljö­över­dom­stolen att det med hänsyn till de omgivande vattendragen skäligen kan krävas att även BDT-vattnet skall undergå längre gående rening än enbart slamavskiljning. Kostnaden för sådana åtgärder – exempelvis att anlägga en markbädd – kan inte anses vara oskälig för en fastighet av detta slag med åretruntboende.  Den längre gående reningen än enbart slamavskiljning skall alltså omfatta allt slags avloppsvatten från fastigheten. (Jfr Koncessionsnämndens för miljöskydd avgöranden B 134/97, B 137/97 och B 196/97).

SM  har gjort gällande att det finns bättre och billigare lösningar på avloppsfrågan än att bygga en markbädd. Enligt hans uppfattning är en urinseparerande toalett ett exempel på detta. En sådan lösning är dock inte tillräckligt långtgående, eftersom den inte omfattar annan rening av BDT-vattnet än slamavskiljning. Det går emellertid inte att utesluta att en godtagbar rening kan uppnås för allt slags avloppsvatten med andra metoder än att anlägga en markbädd. Föreläggandet bör därför inte gälla skyldighet att leda avloppsvattnet genom en markbädd utan ett förbud mot utsläpp av WC-vatten och BDT-vatten som inte genomgått längre gående rening än slamavskiljning. Nämnden får sedan efter ansökan pröva vilka reningsåtgärder som krävs för att utsläpp skall kunna tillåtas.

MÖD förordnade med ändring av den överklagade domen att Miljö- och byggnadsnämndens föreläggande skall avse förbud mot att efter den 1 maj 2002 från fastigheten XX 1:16 släppa ut allt slags avloppsvatten som inte undergått en av nämnden godkänd längre gående rening än slamavskiljning.

 


 

Datum:  2000-10-20
Målnummer:  M 9677-99 (MÖD 2000:41)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Kungsbacka kommun
Typ av anläggning:   Slamavskiljare om 2 kbm, pumpanläggning och infiltrationsnläggning om 35 kvm. För WC- samt BDT-vatten.
Saken:  Tillstånd.
Lagrum:
Sökord:
Utredningsbördan.

Bakgrund
Den kommunala nämnden avslog ansökan. NN:s överklagande avslogs av Lst och MD.

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD:s motivering i sin helhet: Utsläpp av avloppsvatten är enligt 9 kap. 1 § 1. miljöbalken miljöfarlig verksamhet. För att få anlägga en sådan enskild avloppsanläggning som det är fråga om i målet krävs tillstånd enligt 13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. För att tillstånd skall kunna lämnas måste avloppsvattnet kunna tas om hand på sådant sätt att olägenhet för människors hälsa och miljön inte uppkommer enligt vad som föreskrivs i 9 kap. 7 § miljöbalken. 

Av NV:s allmänna råd 87:6 samt även av NV:s och SGU:s yttranden i målet framgår att man, med hänsyn till den risk för förorening som finns, som regel inte bör anlägga en avloppsanläggning uppströms en dricksvattentäkt. För de fall detta ändå måste ske skall beräkningar av nödvändiga skyddsavstånd ske efter en geohydrologisk undersökning på plats.

 

Av handlingarna i målet framgår att infiltrationsanläggningen på fastigheten XX 2:20 ligger cirka 17 m högre än markytan för vattentäkten på XX 2:28 vilket motsvarar en lutning om cirka 17-19 procent.  Området där fastigheterna ligger består huvudsakligen av berg i dagen eller berg med tunt jordtäcke. Utförd markundersökning på plats har bestått av att en två meter djup provgrop har tagits upp. Beräkningar av behövliga skyddsavstånd m.m. har skett utifrån de resultat man därigenom fått. Någon mer omfattande geohydrologisk undersökning har inte föregått ansökan.

 

Miljööverdomstolen konstaterar att bristen på kunskap om rådande mark- och vattenförhållanden på fastigheterna är betydande. Denna brist medför att osäkerheten om hur den planerade avloppsanläggningen skulle kunna påverka dricksvattentäkten är mycket stor. Eftersom redan risken för olägenheter skall beaktas vid tillåtlighetsbedömningen (prop 1997/98:45 s 327) innebär denna osäkerhet att de krav som miljöbalken uppställer för att tillstånd skall kunna lämnas inte är uppfyllda.

 

Sammanfattningsvis finner Miljööverdomstolen därför att det av Miljö- och hälsoskyddsnämnden meddelade tillståndet skall upphävas och  NN:s ansökan avslås. 

 

Miljööverdomstolen erinrar om möjligheten för  NN att låta pröva en annan lösning av avloppsfrågan hos Miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Kommentarer
Yttranden från SGU samt Naturvårdsverket. 


 

Datum:   2000-03-02
Målnummer:   M 4352-99 (MÖD 2000:6)
Högsta instans:  MÖD
Första instans:  Miljönämnden i Hörby kommun.
Typ av anläggning:  
Saken:  Förbud enligt miljöskyddslagen att släppa ut avloppsvatten. BDT-vatten (oklart om det även gäller WC-vatten).
Lagrum: 5, 6, 40 §§ miljöskyddslagen.
Sökord: Bristande rådighet över marken.

Bakgrund
Den kommunala nämnden meddelade ett omedelbart förbud mot fortsatta utsläpp av avloppsvatten.
Adressaten anförde bla att "de åtgärder som nämnden föreslagit är såvitt man vet inte tekniskt möjliga att genomföra eftersom de inte ryms inom den egna fastigheten. Åtgärderna förutsätter att man tar i anspråk mark som för närvarande ägs och brukas av annan och det finns inte någon uppgift om att det går att få tillträde till den marken
."

Frågor som av högsta instans ansågs intressanta, och som blev föremål för dess bedömning
MÖD:s motivering: "Miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att miljöskyddslagen är tillämplig i målet och att det ifrågavarande avloppsvattenutsläppet utgör miljöfarlig verksamhet i lagens mening.

Enligt 5 § miljöskyddslagen skall den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Omfattningen av sådana åligganden bedöms med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen. Om en miljöfarlig verksamhet ger upphov till olägenhet av väsentlig betydelse får den enligt huvudregeln i 6 § miljöskyddslagen inte utövas.

Förelägganden om försiktighetsmått eller förbud meddelas med stöd av 40 § miljöskyddslagen. Normalt bör ett förelägganden om försiktighetsmått föregå ett föreläggande om förbud. Något formellt hinder mot att direkt meddela förbud finns dock inte. 

Miljööverdomstolen finner mot bakgrund av vad som framkommit i målet att det varit en alltför långtgående åtgärd från nämndens sida att omedelbart meddela förbud mot fortsatt avloppsutsläpp. Enligt Miljööverdomstolens bedömning bör först de tekniska förutsättningarna för att åstadkomma en kompletterande rening och kostnaderna för detta utredas. Det ankommer på nämnden att se till att ett sådant underlag tas fram. Därefter bör nämnden ta ställning till vilken åtgärd som bör krävas vid prövning enligt 5 § miljöskyddslagen. Nämndens ställningstagande bör meddelas i form av ett preciserat föreläggande. Det bör vidare i detta sammanhang påpekas att en förutsättning för att ett föreläggande om en viss försiktighetsåtgärd skall få meddelas är att adressaten har rådighet över den mark där åtgärden, t. ex. en renings-anläggning, skall utföras.NMed hänvisning till ovanstående finner Miljööverdomstolen att nämndens beslut om förbud skall upphävas.